Vi har varit gifta i många år och fungerar jättebra på land, men i båten när vi ska lägga till blir min partner som förbytt. Varför?

Troligen beror det på stressen det innebär att inte känna full kontroll på situationen i båten. Många upplever just tilläggning som ångestfylld eftersom det är många faktorer som gör att man måste vara snabb och flexibel. Det bästa är att vara så förberedd som möjligt och att ni tillsammans går igenom hur tilläggningen ska gå till innan ni går in i en trång hamn. Steg för steg, moment för moment. Tala också igenom eventuell reservplan att ta till om det behövs.

Vi har försökt byta roller och att jag kör, men min partner ska hela tiden anmärka på vad jag gör, som att hen inte tror på mig. Hur ska vi göra för att få detta att funka?

Börja med att påtala för din partner hur du upplever den feedback du får. Fråga vad det är som gör hen osäker på dig och vad hen behöver för att känna sig tryggare. Om din partner blir en sk "anti-coach" kan det ibland handla om att hen projicerar sina egna brister och oro på dig. Ett sätt att komma vidare är att tydliggöra exakt vad oron handlar om och att ni gör en tydligare plan på hur ni ska hantera en viss situation. Steg för steg, och även gå igenom en reservplan.

Min partner vill inte erkänna det men hen är väldigt påverkad av sina föräldrar och hur deras båtliv har sett ut i generationer. Jag tycker det känns gammaldax med dålig jämlikhet, det blir dålig stämning så fort de äldre är med och jag vet inte hur jag ska bryta dessa mönster och stämningen som blir i båten.

Bara det att du förstår varför ni beter er som ni gör är en stor framgång. Det är inte lätt att bryta sociala beteenden som gått i arv. Om du inte tagit upp detta med din partner ännu, gör det. Kanske hen ändå känner samma sak men vet inte hur hen ska göra istället. Testa att börja introducera den typ av båtliv du och din partner önskar er, visa hur vi gör och vill ha det, men i små doser. Sedan är frågan hur ofta och länge svärföräldrarna är ombord. Om det är en bråkdel av semestern kanske det går att låta det gå.

När semestern äntligen kommer och vi så snabbt som möjligt vill ut med båten börjar vi skrika på varandra, innan vi ens kastat loss. Varför händer detta?

Om semestern precis har börjat låter det som att en anledning kan vara att ni, på olika sätt och av olika anledningar inte mår så bra. Då kanske ni ska avvakta med båtfärden. Kanske ni behöver återhämta er? Precis som man gör en inventering av båtens utrustning, gör en på ert sinnestillstånd. Tänk er en skala mellan -10 och +10, där -10 är nattsvart elände och +10 eufori. Var befinner ni er? Och vad behöver ni för siffra för att kunna påbörja er båtsemester?

Min partner är uppvuxen på sjön och är mycket sjövan. Det är inte jag. Hen vill lära mig köra vår motorbåt, men jag tycker inte att hen kan lära ut. Hur kan vi komma vidare?

Bara för att man är mycket sjövan, betyder det inte att man är en pedagogisk lärare. Troligen så har din partner lärt sig genom egna upplevelser och har nu en automatisk kunskap som nästan är omedveten. Då är den svår att lära ut. Ett tips är att ni båda tar en manövreringskurs tillsammans med en coach i er båt eller med andra elever i en helt annan båtmodell, även om din partner redan kan mycket så får ni båda en pedagogisk förklaring av en utbildad coach.

Vi fungerar hur bra som helst i alla andra situationer men när vi ska lägga till är det som att vi båda tappar all förmåga att kommunicera. Varför och hur ska vi bli bättre?

Det kan ha att göra med att ni båda är i en stressig situation och då kan förmågan att vara tydlig försvinna. Istället agerar man i affekt och då brukar omedvetna negativa beteendemönster komma fram. Det bästa är att ha ett samtal kring detta när ni har lagt till och återhämtat er. Gå igenom vad som hände och vad som upplevdes som stressigt och obehagligt. Gör en plan på hur nästa båtsituation kan se ut, med varje moment steg för steg.