Det känns så obehagligt när folk på bryggan stirrar på mig, som att de väntar på att jag ska göra fel. Varför känner jag så?

En förklaring är att vår reptilhjärna, amygdalan, upplever situationen på samma sätt som en människa på savannen för flera tusen år sedan, där uteslutande ur en flock kunde betyda döden. En "fly eller fäktas"-respons på en hotfull situation, där man löper stor risk att tappa i social status helt enkelt.

Det är inte bara mina egna hjärnspöken som inbillar mig att folk tittar - jag ser verkligen hur de pekar och skrattar åt mig. Varför tycker man det är kul att stirra på andra?

Troligen så har de som sitter på bryggan eller i sin båt, upplevt exakt den situation du själv befinner dig i just nu. Men nu kan de sitta på behörigt avstånd och tryggt njuta av lite "drama", långt ifrån deras egen rädsla. 

Det är som att min hjärna slutar fungera precis innan jag ska köra in i en hamn vid en sjörestaurang. Varför känns just restaurangbryggor jobbigare än andra bryggor?

Om du strax ska anlända till en sjörestaurang så är du det troligen för att du ska äta där. Många glömmer bort att man tappar energi mycket snabbare på sjön, vilket gör att när du väl är framme vid restaurangbryggan, är du både hungrig och trött. Men du känner inte av hungern, bara att hjärnan inte fungerar lika bra. Ett tips är därför att ta något litet att äta ca 15-20 minuter innan du ska lägga till vid restaurnagbryggan.

Förra året stötte vi i en båt som låg vid en närliggande y-bom. Inget gick sönder men vi blev rädda och nu får jag ont i magen så fort vi åker in i en hamn. Varför?

Du har fått vad man kallar ett spacialt negativt "känslo-ankare". Det är ett minne som uppkommit när du varit med om något som gett dig ett starkt negativt känslomässigt sinnestillstånd. Och detta minne är kopplat till en specifik plats. Ett sådant minne kan skapa begränsande övertygelser, men de går att coacha bort genom samtal.

Det spelar ingen roll om det är publik eller inte, jag får panik vid bryggor i varje fall. Inte lika mycket när vi ska kasta loss som när vi ska anlända till vår destination och lägga till. Vad är det för fel på mig?

Dels kan det bero på att du haft en tidigare negativ upplevelse vid samma typ av situation, som har gett dig ett känslominne som nu begränsar dig. Det handlar också troligen om att du känner dig trött och då kickar gärna din biologiska, automatiska "bilkörare" igång och vill köra på samma sätt som du gör i en bil. Det kan också bero på att omgivningen, omständigheterna där du ska lägga till, kräver en bättre och tydligare förberedelse i flera steg.

Jag känner mig hur säker som helst ute på öppet vatten, men i hamnar är det alltid lika nervöst och båten rör sig inte dit jag vill. Vad gör jag för fel?

Troligen så har du en biologisk autopilot från din bilkörning som rör på ratten och förväntar sig samma effekt som i en bil. Generellt behövs två helt olika manövreringstekniker för att köra på öppet vatten och i en trång hamn. På öppet vatten liknar det bilkörning där du har en växel i hela tiden, men i en hamn ska du "puffa" båten med sekunder korta växelintervall, gå i och ur växel hela tiden och röra på ratten medan du har neutral, alltså ur växel.